lördag 5 januari 2013

Äntligen hemma

Det är så otroligt skönt att vara hemma igen. Nu så här efteråt känns de hela så overkligt. Det har varit en riktig pärs och det märkliga är att de inte hittat orsaken till blödningen. Och det var en blödning som inte var måttlig heller. Jag är lätt vill på dagarna men i torsdags förmiddag gjorde de en koloskopi som visade absolut inga som helst fel eller något sår som kunde vara orsaken. Upp igen till avdelningen och läkaren kom och sa att han ville att de skulle göra en Gastroskopi. Jag blev fullständigt panikslagen, livrädd........aldrig att jag har ens kunnat föreställa mig att någon ska få köra in slangar genom munnen ner i magen på mig. Jag ringde och berättade för Stefan och jag var så ledsen att jag knappt kunde prata.

Cirka en timme senare kördes jag iväg igen och det hela gick faktiskt riktigt bra. Jag fick en rejäl dos lugnande och så var läkaren och sköterskan fantastiska. Vad de de hittade? Ingenting alls, allt ser jättebra ut. Efter att ha pratat med avdelningsläkaren bestämde vi att jag skulle åka hem.

Stefan kom och hämtade mig och vi tog taxi till centrum där vi handlade lite mat. Men jag kände mig väldigt svag och osäker. Sedan tog vi bilen som Stefan hade parkerat i centrum och åkte hem och första natten hemma sov jag 12 timmar.

Jag ska till labbet i Farsta och ta blodprover nästa vecka och förhoppningen är att mina blodvärden ska öka. Läkaren på Sös kommer att få resultaten så de vill fortfarande ha koll på mig.

Jag är fortfarande trött men jag känner mig mycket stadigare och inte så orkeslös som för bara några dagar sedan.


1 kommentar:

  1. Jätte, jätte, jättestor kram till dig moster! Jag håller alla tummar och tår jag har att det fortsätter på bättringsvägen nu.
    /Tina

    SvaraRadera